dazzlingflash

Idag fick de tu till det igen.
Dom är så fina ihop, Dazy och Troy.

Snaaart agilityyyy !  Älsklingsungen Izabella ska också hänga med oss, så jag får se hur det går med det. Just nu ligger hon bredvid mig i min säng och snarkar som tusan. hihi.

gud vad tråkigt!
fått ner en sten? har han svalt det eller betyder det något annat?
kram

Svar; 
Hej Sara. Det betyder att han bara har fått ner en av sina två testiklar i pungen.

Yippee. Idag har det varit en lyckad parning för Dazy och Troy. En bra hängning på ca 20 minuter.

På tisdag åker vi till Troy igen.

Ha en bra söndag:)

Schakki den lille stackaren får sitta i farstun eller vara ute hela dagarna nu mera. Eftersom det finns två löptikar som är parningsvilliga, men eftersom samba har patella och Schakki är Dazys pappa blir det inga valpar för honom denna gången, så är det lättare att ha koll på var man har honom än två andra. Det är fullt så rörigt ändå..

Så idag kom min och hundarnas kusiner till oss, ( lisa och mogge) Vi tog en lång runda med alla hundarna och när jag kom hem tog vi det lite lugnt bara.

Efter en stund fick jag nog av att inte gjort någonting ( kändes så även om jag gått i över en timme med hundarna ) på hela dagen tog jag ut Edina och borstarna för att hålla Schakki sällskap ute i trädgården. Så där stod jag och borstade Edina i säkert en halvtimme ute i den enormt sköna och helt VÄLKOMNA vårsolen!
Och då kom min busiga MOR ut och filmade oss.  Jag märkte inget alls! och inte förrän jag vänder ryggen mot henne säger mamma något och jag blir helt rädd. hahah ! så denna videon är väldigt rolig faktiskt! :) hihi.

Lägg även märke till Edina som har full koll på mamma, och jag ser ingenting . hahah ! sjukt!

Ifrån agilityn i tisdags kommer det nu någon video. Och som sakt, Edina är sjukt duktig för att bara varit på agility fem gånger ! min lilla guldskatt! ♥

Det finns även en video som visar de andra i min grupp. något litet. :)

Det var några dagar sen vi skrev här. I onsdags åkte jag till stan med underbaraste kusinen. och en kompis till oss. Vi tog med oss några hundar och tog en underbart mysig tur till Stranden. loovleey! Här kommer iaf en massa massa bilder som vi tog där. NJUT! :)

Lisa hade med Mogge, och jag Edina Samba och Schakki.




Spetsarna ÄLSKAR att åka buss. Mogge va lite mindra glad på både tåget in och bussen hem. Men mina små charmtroll älskar det! :) Så stolt över de små stjärnorna! Kolla såna softare de är på bussen... min drottningar är även fönstertittare. Speciellt Samba, på de 40 minuterna hem ifrån Helsingborg satt hon och kollade ut HELA TIDEN! kallade man på henne, kollade hon snabbt på mig och sen ännu snabbare till fönstret igen. hhah





Det var alla bilder ifrån vår stranddag. Ha en jättebra helg! :)

Jag hade nyss otroligt tråkigt. Så jag tog några fina bilder med varje hund här ( alla förutom Ofelia, för hon är så ful, HAHAH ! nej jag skojar, hon ville inte komma ). Så jag la alla i en bild, kollaa ! muuuummms så vackra vi fem är ! :D hihi

Idag är Hiccory 7 veckor. Mao bara 1 vecka kvar till han blir skåning.

Här är en bild tagen idag.

På tisdag blir Hiccory 7 veckor. Vi längtar.

Idag fick vi en ny bild.

Amanda och Afrim kom hem från Turkiet inatt.

Dom har haft det så mysigt.

Shiit så länge sen jag skrev. Kom på att jag inte skrivit om Agilityn som var i tisdags heller? Så nu ska jag se om jag kommer ihåg det fast allt annat som varit efter. HAHA

Pappa körde oss dit, jaa mig och Edina, eftersom mamma va i STOCKHOLM! Sen åkte han hem igen. Vår tränare har delat upp oss. Så numera tränar vi ifrån 7 till 8. Och en timme va helt perfekt. Det blev inte lika drygt nu när de inte kan så mycket.

Och jag är sååå stolt över mitt monster. Hon kivar med mig HELA tiden. Om hon t.ex. ska gå in i tunneln, så springer hon fram till den och tvärnitar. Så får jag stå där hur länge som helst och locka henne. Sen springer hon fort som fan igenom. allt för att retas. haha. Min lilla råtta! ♥

Sen blev det ett nytt hinder som vi testade. Vippen, eller som många kallar den gungan? och första gången gick hon upp på den. Det smällde lite och så kollade hon på mig och gick vidare ner. Sååå gulliiig!

Och ni skulle se, det finns en liten liten liten chihuahua där. Hon är såå jävla söt! haha. Så när hon skulle göra den, det kom inget ljud när hon går upp, sen åker den sakta sakta ner och snär "brädan" slår i marken låter det fortfarande ingenting. Den lilla sötnosen kan inte väga speciellt mycket. HAHA!

Jag som tycker Samba är liten, men denna chihuahuan är en tredjedel av henne. En riktig riktig sötnos! Men mina drottningar klår inte en liten chihuahua ! ;d hahah

Igår blev Hiccory 6 veckor. Tack för alla fina bilder Gurlie.

Idag har jag varit och gett Amandas katt sin andra vaccination. Han drog oxå bort ett stygn som krypit halvvägs genom skinnet på henne. Det var ju drygt 3 veckor sedan hon blev steriliserad.

Fick idag oxå en tid till ögonlysning , patella koll och ett års vaccinering av Edina. Till slutet av maj ska man behöva gå o vänta hua.

Jag sitter just nu vid vår gamla data. Och här finns sjuuuuuuukt många gulliga bilder. Så jag lägger in några nu! :d Hoopppas det gillas! De kommer i oordning men de är ju så sjukt söta! hihih.

Har nog lagt in de innan men vad gör det att de kommer igen när de är så fina ? haha

11 juni 2009.
Här är jag och Edina innan min skolavslutning och bal i 9an. 


25 juni 2009
Schakki och Ofelia


6 juli 2009
Ofelia


Samba


Edina och jag.


Salli.


28 april 2009
Samba och Schakki.


29 april 2009
Jag och världens mysigaste föl.



22 maj 2009
Enzo och Edmond (Eddie)


19 juli 2008
HAHAHA ! jag plågar Samba med mina underbara kyssar!
Detta var en gång hemma hos min kusin när vi sen tältade i ett litet tvåmannatält i hennes trädgård. Snacka om trångt för oss tre. Men samba ÄLSKADE det! haha.


28 juli 2008
Jag Lisa och lilla lilla Sorreborre ( Sorita) , i bilden hem när vi nyss hämtat henne.


30 juli 2008
HAHA ! vilket charmtroll hon var vår lilla Sorita.


14 mars 2009
Schakki ger mig en fet kyss! :D


30 mars 2009
Schakki hoppaaaaaar!


26 mars 2007
Schakki och jag på en valpkurs.


17 oktober 2007
Jag, salli och några valpar ifrån C-Kullen.


17 februari 2007
Schakki som valp


24 januari 2009
Jag och samba


21 juni 2009
Jag,Izabella, Dazy, Mitzi ( Schakkis ena valp ifrån en annan tik)


Okänt datum men 2007-2008 någongång.
Schakki och jag på valp-valpfortsättningskurs.HAHA


1 maj 2009
Schakki


En kompis till mig, Schakki och jag.


Ofelia.


29 maj 2009
Schakki och Edina.


28 juli 2008
Jag och mina tjockisar cyklar tillsammans för första gången. haha Det var en upplevelsehahah!


7 december 2008
När jag och Sorita vann valpfortsättningskursen med överlääägsen vinst. Så stolt jag va över henne! :D


Och nu känner jag att detta inlägg är sjukt långt. haha. får fortsätta en annan dag om ni vill se mer. vill ni ?:d

Idag blir det inga hundar i bloggen. Bara marsvin.

I måndags födde Paris 3 bebisar, 2 bruna hanar och en albinohona.



På skärtorsdagen fick Vancouver 4 bebisar. 2 av varje.
Först kommer en bild på honorna som är lite ljusare.

Glad påsk på er alla:)

Idag är det 51 dagar sedan jag och mamma åkte in på sjukhuset med min älskade Sorita och lät henne ta sina sista andetag. Det känns så jävla svårt och jag kommer fortfarande ihåg allting från vår tid tillsammans. 

Första gången jag skulle få träffa sorita var hon 4 veckor gammal. Jag och mamma åkte hela vägen upp dit för att kolla på henne och då skulle jag välja min nya älskade hund som skulle kunna leva med mig och samba. Jag fastnade för Sorita. Den söta lilla valpen som va så gullig. Jag kunde inte sluta längta till jag kunde ta med mig den lilla söta saken hem. 

När hon sedan närmade sig 8 veckor blev det dags att hämta henne. Jag hade köpt en ny säng som hon skulle kunna sova i för att Samba inte skulle tycka att hon tog alldeles för stor plats. Jag mamma och min kusin Lisa åkte upp för att hämta Sorita. När vi var där fanns det nog 13 andra valpar där som också väntade på att få flytta till sina nya familjer. Jag såg direkt vilken valp som var Sorita och tog genast upp henne och började pussa och krama henne. Efter en lång bilresa dit var jag väldigt trött. Men så fort jag såg Sorita blev jag genast mycket mycket piggare. 

Jag satte sedan ner henne till sina syskon för att ta och busa med de en sista gång innan hon skulle flytta ner till Åstorp. Vi satte oss och skrev på pappret och köparavtalet. Jag fick välja koppel och halsband och sen gick jag och Lisa och satte oss hos alla de små valparna. De var överallt och bet på skor, tröjor, armar och tår. 

När vi sedan skulle åka hem sa vi hejdå och satte oss i bilen. Sorita låg i sin lilla filt som hon fick med sig. Men det varade inte länge innan hon ville börja springa runt i bilen och busa med mig och Lisa. Hon ville hoppa ut ur fönstret. Men ack nej. Hon fick stanna i bilen. Hon satt och mös med oss där bak i baksätet. 

När vi hade åkt i över en timme kände vi oss hungriga och vi letade efter en Mc Donalds. Där gick Lisa och mamma in medan jag satt kvar där ute med Sorita. Min lilla 8 veckors valp som jag höll på att få hem. Jag mötte en familj som började skratta och säga, Den valpen kan inte vara gammal. Har ni nyss hämtat den? Jag tror hon såg på mig hur trött jag var och att vi åkt långt för att hämta den söta ungen. 

När vi äntligen var hemma blev Samba min hund sen innan helt chockad. Precis som vad är nu detta? Hon hoppade genast upp i min famn och började pussa mig och man såg på Samba att hon inte var glad. Men efter två tre dagar gick det över och Samba tyckte att det ändå var ganska kul med en liten bebis i huset som hon kunde börja busa med och brotta ner. 

Nästa dag när jag hämtat Sorita skulle vi ut och gå en liten runda när Sorita inte orkade gå så långt som bebis. Så vi började gå och hon skulle gå sick sack på hela trottoaren. Från ena sidan till andra skulle hon gå. Vi mötte sedan en gammal gubbe som gick med sin käpp. Sorita hade aldrig sätt något sådant förr så hon blev så glad. Hon sprang allt vad hon kunde, och hon hade aldrig haft sådan fart när vi gått, och när hon sedan kom fram till gubben hoppade hon upp på honom och han bara skrattade. Glad som jag var tyckte jag inte det var så farligt om inte han tyckte det så jag bara skrattade bort det. Han började fråga mig hur gammal hon var och sen sa han tillslut, Lycka nu till med den lilla valpen! Och sen gick vi. 

När jag sedan kom hem igen var min mormor och morfar hos oss. De ville såklart kolla på min nya bebis och hälsa henne välkommen till Åstorp. Sorita hoppade från famn till famn och sov. 

Efter några dagar var det min kusin Lisas 15 årsdag. Så jag tog mina små hundar Samba och Sorita i cykelkorgen och cyklade till henne. Där busade de med hela familjen och sen sov Sorita skönt i min famn när vi satt och åt och hade trevligt.

När vi sedan skulle cykla hem igen var hon så trött efter en heldag på en okänd plats och en massa nya människor att träffa så hon sov hela vägen hem medan en sur Samba inte fick plats i cykelkorgen när Sorita tog hela. 

När Lisa sedan skulle ha kalas till helgen skulle vi dit igen. Sorita hade nog varit hemma hos mig i en vecka då och eftersom hon bara var så liten som hon var då fick hon följa med. Vi cyklade såklart dit och hon gick från famn till famn och alla blev kära i henne. 

Sorita hade varit hemma hos mig i 12 dagar när vi började valpkursen. Hon var bara en liten skit och orkade inte med någonting. Hon var ett monster på valpkursen. Hon lyssnade inte på mig. Och när vi hade inkallning fick alla vara helt stilla och bara hålla koll på sina hundar. Sorita skulle springa fram till alla trodde hon och vi fick inte stopp på henne. Men jag var den enda som tyckte att det var riktigt kul. Samba var ju en hund som tyckte usch gå inte från mig för då följer jag bara med dig ändå. Och så kommer min lilla Sorita som springer var hon vill och kommer absolut inte när jag kallar på henne. Jag tycker att det är helt lugn när hon sprang av sig. Det var bara kul att se henne springa runder där och leva livet en stund innan alla började skälla på henne, och då kom hon tillslut till mig. 

Hon var en riktig buse när hon var liten. Hon gjorde det som föll henne in och sket fullständigt i mig om jag inte ville samma som henne. Men jag tänkte positivt och lät henne göra det så länge hon inte gick över gränsen. Men att springa av sig och busa det var lugnt för mig. 

Sorita var även ett monster. Jag och mamma kunde inte klippa klorna på henne. Hon blev helt galen och försökte bita oss. Vi var tvungna att vara två och vi fick ta minst en timme för att kunna klippa hennes klor. 

En dag innan min födelsedag gick jag mamma och mina hundar till en djuraffär här i byn. Det skulle komma en fotograf från MY DOG och fotografera en massa hundar. Det blev en massa söta bilder på oss och de är bilder som kommer att följa mig i hela livet! 

I september skulle jag gå med skolan i skogen. Och självklart fick lilla Sorita följa med mig. Vi hade så kul tillsammans med alla i min klass. Sorita var så trött efteråt och gick hem och sov. Även om hon hade blivit buren av en massa okända folk hela tiden så va hon väldigt trött. Det är jobbigt att vara i skogen en hel dag. 

På valpkursavslutningen kom vi 2a. Jag hade tränat som tusan den sista veckan. För jag ville verkligen komma på topp tre. Det gjorde vi också jag blev glad. Alla blev chockade. Jag själv visste att vi verkligen hade tränat jätte mycket. Och jag ville verkligen bevisa att ett monster också kan bli bäst! Och det gick ju som förväntat. Min tränare blev väldigt chockad. Även mamma blev det för hon hade inte sätt oss träna så mycket som vi gjorde. Det är alltid kul att göra människor chockade. Men vi förtjänade verkligen den 2a platsen. 

I oktober åkte vi till vår första hundutställning tillsammans i Halmstad. Fick på kritiken att hon hade för stora öron. Men det är ju hennes image. 

I början av november började jag på Freestyle med Sorita. Men jag insåg snabbt att hon inte mådde bra av det och började därför med Samba istället. 

Vi gick även på vår andra utställning i november. Där blev hon bästa tik och jag blev så stolt över henne. Hon vann över en annan tik. Men det var på håret för hon var nästan lite för omogen. Men en valp är väl omogen eller?
 

Jag och Sorita började en ny kurs, Valpfortsättningskurs. I början av december vann vi den. Tvåan låg mer än 50 poäng under oss. Alltså var det en överlägsen seger! Och då fick vi ännu mer priser som började fylla hyllan. 

Sedan blev det julafton och Sorita kläddes ut till jultomte. Den sötaste tomten jag någonsin sett. 

När första snön kom i januari blev Sorita så glad. Hon sprang runder och åt upp all snö hon kom åt och hon älskade när jag tog upp snö och började kasta på henne. Hon skulle fånga ALLT! 

I slutet av januari hade Sorita fortfarande inte tappat sina valptänder. Så vi fick operera bort de så att hon skulle få ett korrekt bett. Så där låg hon på golvet när jag kom hem från skolan. Helt trött och bara sov. Så jag lade mig bredvid henne på golvet och mös tillsammans med henne. Jag tröstade henne och det verkade som om det hjälpte. 

Den första mars fick jag ett mms från mamma när jag var i skolan. Det var på en bild på mina små tjejer som låg vid grinden ut till dörren och så stod det, De väntar på dig ! 

Den 11 mars fick jag reda på att min älskade Sorita har patella på ena bakbenet. Inte förrän den 15 erkände jag det för alla mina vänner och alla blev såklart helt chockade. Jag hade varit helt borta då i fyra dagar och ingen förstod varför jag var ledsen och inte orkade med någonting. Men när jag förklarade för alla fanns de vid min sida och alla ville mig väl. Alla ville hjälpa mig igenom det som skulle hända mig inom en månad. De flesta började förstå hur mycket mina hundar betydde för mig när de såg mig gråta varje dag. 

Den 18 mars skulle mamma åka iväg till veterinären för att kolla vilken patella grad hon hade. Det visade sig att hon hade grad 2. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag orkade inte göra någonting alls. Det kändes som om jag bara kunde lägga mig i min säng och aldrig mera vakna upp. Jag hade kunnat ha Sorita i mitt liv i upp till 14 år. Men jag fick inte ens uppleva ett år med henne. 

Jag kunde inte få stopp på mina tårar. De bara rann ner från mina kinder. 

Jag skrev på min bilddagbok varje dag vad jag kände och det är därför jag kommer ihåg allting så bra som jag gör. 

Den 20 mars hade jag klarat av 9 dagar alldeles själv. Och det var inte många dagar kvar innan jag hade brötigt ihop. Jag verkligen försökte att klara av att gå i skolan. Jag låssades som ingenting och ingen förstod det som hände mig om de inte kände mig mycket väl. Jag visade ingenting alls. 

Den 29 mars hade mamma ringt till veterinären och fått tid för att min älskade Sorita skulle ta sina sista andetag. Men jag hade 2 dagar på mig. Att göra det bästa av saken och hoppas på att ett under skulle hända. Men tyvärr hände inget. 

Jag fick veta den 30 mars att vår andra tik Ofelia skulle få valpar och att jag skulle få behålla en valp där. Det hjälpte mig lite igenom sorgen. Men det var fortfarande enormt stor. Den blev större och större för varje timme som gick och mina tårar bara rann ner från mina kinder.  

På tisdagen, dagen innan vi skulle låta Sorita ta sina sista andetag klarade jag knappt av att vara i skolan. Jag ville inget hellre än att gå hem och sätta mig och mysa med henne. Jag bar grät och grät. Hon förstod inte alls varför jag var så ledsen och varför jag ville ha henne i mitt knä hela tiden. Hon förstod inte varför jag inte ville släppa henne. 

Timmarna blev färre och färre och det blev mindre och mindre tid för mig och Sorita tillsammans. Vi satt tillsammans i soffan hela kvällen. Jag bar grät och grät. Och hon bara slickade upp mina tårar som jag hade på mina kinder. 

När vi sedan var på sjukhuset och de kallade på Sorita började tårarna spruta ner från mina kinder. Jag hade kunnat göra värsta sjön med alla tårar som kom. Hon satt i mitt knä när veterinären gav Sorita sprutan. Jag har alltid gått ut från rummet när djuren fått spruta, men detta var speciellt och jag skulle ha hatat mig själv om jag inte varit med. Hon slickade fortfarande bort mina tårar från kinderna. Ända tills hon inte orkade mer. När hon tillslut somnade in kom veterinären in igen och gav henne en spruta till som gjorde att hennes hjärta slutade slå. Hon låg hela tiden i min famn och jag släppte inte henne! Hon skulle vara med mig och jag hade lovat henne att vara med henne in i det sista. Och det var jag med. Jag var med henne. Men det var sjuk jobbigt när hon bara slappnade av. Hela hon bara föll ihop och blev helt okontroll bar. Hennes hjärta slutade tillslut slå och jag visste att hon skulle få det mycket bättre. Men jag vill inte inse det. Hon är ju min älskling och att ha henne i min famn när hennes hjärta slutar slå det är något enormt. Något hemskt men ändå något som man verkligen inte vill missa. Har man någon man älskar, vill man vara med tillslutet. Och jag är stolt över mig själv som klarade av det.

 Sorita, jag saknar dig som fan. Tänk hela 51 dagar har gått. Och det känns som om det var igår jag hade dig i min famn. Din mjuka kropp som jag kunde kontrollera hur jag ville och du bara följde med. 

Jag har klarat det. Jag kommer klara det. Det är jobbigt och svårt. Men jag klarar det. Jag är starkare än vad många tror. Och jag är stolt över mig själv. Jag gav Sorita all den kärlek hon behövde när hon fanns vid liv. Och jag gav henne kärleken ända in mot slutet. Även om hon inte förstod vad som skulle hända henne så visste hon att jag bara ville henne väl. Och det tror jag hon förstår nu när hon ser ner på mig från himlen. När hon är där uppe och kollar ner och säger åt mig hur mycket hon älskar mig och att hon alltid kommer att vaka över mig. 

Jag känner mig så stark med dig vid min sida Sorita! <3 

Din Andrea .